4th of July

Imorgon är det 4th of July, i USA även känt som Independence Day. Här gör man definitivt större affär av nationaldagen än vad vi svenskar gör, och firandet handlar mest om bisarra mängder fyrverkerier... för att inte tala om bisarra mängder mat. Just i år infaller The 4th på en söndag, och det verkar ha uppstått någon slags inofficiell nationell överenskommelse att flytta firandet till dagen innan. Jag har med andra ord spenderat denna lördag med att äta (hamburgare förstås, Amerikas nationalrätt!) och titta på fyrverkerier i en stor park tillsammans med "svärföräldrarna" och Cam, som slöt sig till sällskapet då han slutade jobba kl. 19.

Eftersom jag, som alla vet, är oerhört patriotiskt lagd så kändes detta som ett perfekt tillfälle att byta till en design som är red, white and blue. Men oroa er inte, jag har inte gått och blivit helt amerikaniserad; jag är och förbliver en svensk tiger. För vad är det som skymtar där i bakgrunden om inte texten till Du gamla, du fria... Den gamla dängan. Och imorgon ska jag fira den riktiga 4th of July på ett högst revolutionärt sätt - med den delikata mexikanska buffén på Las Margaritas.

Vackra miljögifter.

Härligt, härligt

Middag på Chili's, filmmys och en natt på hotell... det är vad jag kallar en ordentlig date night. Synd att tiden gick så fort, bara! Nu är Cam på jobbet igen och jag är tillbaka i Saltillo. Har precis sprungit lite (8 km idag) och nu hoppas jag Charlotte är på ingång snart och att det vankas något gott till middag.

Jag glömde skriva igår att jag faktiskt fick ett erbjudande häromdagen om ett jobb som personlig assistent i Obbola. Det hade ju varit helt perfekt med tanke på hur nära det är till Holmsund... men det var ju så dags att komma med förfrågan nu när jag redan har lovat bort mig på annat håll, och dessutom har hunnit lämna återbud på lägenheten och skaffat en ny i Malå. Nej, det blir inget Umeå det här året för min del. Men nästa höst kanske..?

Date Night

Jag har ingen energi till att sammanfatta de senaste dagarna i mitt spännande liv just nu... men i korta drag så kan jag väl säga att Cam har varit ledig så jag har mest hängt med honom. Och igår var vi i Dumas och blev bjudna på mat, badade och gosade med valparna lite igen. Och jag fick skjutsa Cam hem och körde alltså bil för första gången på drygt 6 månader... jistanes vad fort man glömmer! Det var som att köra för första gången. Fast sen tog det kanske 5 minuter så kom allt tillbaka. Och jag älskar verkligen att köra bil!

Ikväll ska jag och Cam ha date night. Vi ska ut och äta nu om en liten stund, var vet jag inte riktigt än. Och sedan har vi tänkt ta in på hotell över natten och riktigt skämma bort oss själva. It's gonna be grand!

Life as I know it

Usch på er. Nu är ni sådär tråkiga igen och kommenterar ingenting. Min motivation att blogga falnar… Skämmes. Nu var det ju ett tag sedan jag skrev sist, så vi kör highlightsversionen av ”hänt i veckan”.

Cams bil var inne på service några dagar innan jag kom hit, och tydligen hade nissarna där tömt hans kylare utan att fylla på den igen… det ledde förstås till en inte så glad bil, som överhettade på väg till sjön i fredags. Vi lämnade den vid vägkanten och kom tillbaka två dagar senare tillsammans med Randy som är duktig på bilar. Han konstaterade att det inte uppstått några bestående men och fyllde på kylaren, och så åkte vi vidare till Dumas där det bjöds på middag och hundvalpsgos.

Randy tyckte absolut att vi skulle ta med oss en valp hem, och de är ju söta som socker så vi googlade proceduren. Resultatet? Tja, det är möjligt… men omständligt. Det krävs en del vaccinationer, veterinärintyg och troligtvis är valpen för stor för att få flyga i kabinen när det blir dags för den att komma till Sverige och då måste den checkas som specialbagage… vi får väl se hur det blir med det hela. En labrador vore ju inte helt fel, men samtidigt innebär en hund mycket ansvar och man blir ganska bunden.

Bilen funkade fintfint hela vägen hem, så vi kände oss glada och försäkrade om att problemen nu var över. Tills vi kom in och skulle sätta tänderna i innehållet i ”the bag of cake” som Carla hade skickat med oss (kantbitarna hon skurit bort från födelsedagstårtan hon gjort åt Randys mamma). Påsen var full med myror. Det var även Camerons kläder och hår… så vi drog slutsatsen att de måste ha kommit från bilen. Mycket riktigt kravlade de överallt i baksätet. Bilen måste ha stått parkerad nära en myrstack av något slag. Vi ställde in tallrikar med sirap lite här och där i bilen, förhoppningsvis löser det problemet.

Annars har det inte hänt så mycket. Jag har sprungit och varit duktig, både igår (7km) och idag (6km). Och så har jag hittat en sjuuukt god glass, som Charlotte bjöd mig på igår. Mocha Java Chiller heter den, och är som en chokladmilkshake som också smakar kaffe. Ah, heaven. Och igår kväll såg vi Shutter Island, som var smått obehaglig men helt ok. Jag blev dock inte så förvånad av den omtalade twisten i slutet.

Nu får det räcka för idag, tror jag. Det finns en bild av lillvovven vi är sugna på, men den är på Cams mobil och han är på jobbet… ska försöka fixa upp den senare.

Bay Springs

Nu händer det grejer här. Lägenhet är kirrad. Det blir en trea, mest för att det är det enda alternativet som finns (köerna är bisarrt långa i Malå för tillfället) bortsett från mammas minimala övernattningslägenhet. Den är kanske snäppet dyrare än vad jag hade hoppats på, men i övrigt känns det helt perfekt!

Solsken, flygande hår och ny bikini... that's the way I like it.
För att återgå till nutiden så har vi spenderat dagen ute på sjön; i Bay Springs närmare bestämt. Cams kompis Rick har en motorbåt, så vi åkte ut med den och badade, åkte kneeboard och "went tubing". Jag vet inte vad det heter på svenska, men det handlar alltså om att man tolkar efter båten på en uppblåsbar mojäng. Det är riktigt härligt ute på båten, det blåser tillräckligt med fartvindar för att man inte ska plågas av att det är 40 grader varmt. Och så finns ju vattnet nära till hands, även om det är så pass uppvärmt att det knappt svalkar. Jag är en igel på the tube, ingen kan få av mig... Nu känner jag mig stolt och mörbultad. :p Sen tycker jag att jag är en naturbegåvning på kneeboarden också!

Cam kneeboardar.

Tillbaka i båten.

Vi var kvar på sjön så länge det var ljust ute, och vände sedan tillbaka till Tupelo där jag, Cam, Evan och Jon Homan åt på O'Charley's. Steak... mums. En bra avslutning på dagen. Imorgon jobbar Cam, så mitt midsommarfirande blir nog att springa en sväng (sprang 5 km igår, satsar på varannan dag nu) och kanske käka lite jordgubbar. Det blir lätt lite avslaget när man är ensam svensk. :p Trevlig midsommar önskar jag alla där hemma!

Solnedgång över Bay Springs - dags att åka hem.

Jooooobb, joooobb, jooooobb!

Ja, det är den stora nyheten sedan sist; jag har fått jobb! Det blir i Malå after all, återigen på skolan. Spanska, tyska, engelska och SFI/Ssa i en härlig blandning. Jag har blivit lovad 80% eller mer hela läsåret. :) Ännu bättre blev det av att det visade sig vara riktigt lätt att bli av med lägenheten i Holmsund, jag behövde inte ens säga upp den utan det räckte med att lämna återbud (vilket är omedelbart). Planerna har alltså snabbt förändrats, och samtidigt som det känns lite trist att flytten inte blir av är det otroligt härligt att ha inkomst och sysselsättning säkrade! Och Malå är inte så tokigt det heller, speciellt eftersom Cam kommer och bor hos mig. Jag kan nog trivas var som helst.

Cameron har jobbat både idag och igår så jag har spenderat mina dagar mestadels ensam. Har roat mig med film samt en del motionerande. Igår sprang jag 4 km och gick 2,5, idag nöjde jag mig med att enbart promenera. På löpband, alltså. Utomhus är det närmare 40 grader varmt och luftfuktigheten är inte nådig!

Nu ikväll har jag varit ute på en del ärenden med Charlotte och bland annat handlat grekisk yoghurt och fetaost. Ah, jag älskar när jag får lägga mig i vilka inköp som ska göras! Tyvärr hade de inte knäckebröd på Kroegar, annars var det en annan punkt på min önskelista. Vi gjorde också ett besök på biblioteket och åt på Sweet Peppers. Med andra ord en lyckad kväll. Nu funderar jag på att titta på Michael Moores Sicko i väntan på att Cam ska komma hem. Han har varit i Nashville på möte och har varit borta sedan kl. 5 imorse… nu närmar sig klockan 21. Tur att han är ledig nu i två dagar iaf, så vi hinner umgås lite!

Mycket att förtälja

Nu är jag i USA, efter en minst sagt äventyrlig resa. Det mesta av dramatiken ägde rum i Charlotte, men för ordningens skull tar jag det från början.

Fortfarande kvar i Zihuatanejo gick vi ut och åt en lite finare middag näst sista kvällen. Vi valde en restaurang på stranden för utsiktens skull, och blev dessutom lovade happy hour. :p Först åt vi kött som serverades med guacamole, bönor, ris, pommes frites och grönsaker och som var riktigt gott, och sedan avslutade vi det med lite piña colada och daiquiri. Dagen efter var vår sista, och den spenderades förstås på stranden. Vädret var inte lysande, men godkänt. Lite moln kunde inte stoppa oss.

Happy hour... min personliga favorit var piña coladan men vi delade broderligt och systerligt.

Efter en sista frappe och en fruktsallad fullspäckad med überbilliga exotiska frukter hoppade vi på nattbussen till Mexico City. Hej nio timmar av iskyla och osköna säten… ingen av oss sov sådär fantastiskt bra, men fram kom vi iaf och vi tog oss också till flygplatsen förvånansvärt billigt och smidigt. Väl där gick jag genast till US Airways biljettdisk och kollade upp möjligheten att ändra min biljett till en dag tidigare. Det gick finfint. Men smakar det så kostar det, och 156 dollar sa hejdå till mitt konto.

Jag frågade killen i incheckningen vad han trodde om mitt ostämplade visum (missade att stämpla när jag lämnade landet vid påsk) och han sa att han inte visste säkert, men att jag troligtvis skulle få böta 1000 pesos eller mer när jag gick för att stämpla det den här gången. Det kände jag inte riktigt för att göra, så jag lyckades lura till mig 15 minuter gratis Internet och googlade frenetiskt för att försöka ta reda på om jag på något vis kunde komma undan. Det visade sig att folk tidigare bara lämnat landet utan att stämpla… så jag bestämde mig för vara fräck och göra detsamma. Friskt vågat, 600 kr vunnet.

Varje peso räknas... :p

Nästa problem dök upp i Charlotte, och det är alltså här den riktiga dramatiken sätter in. Jag hade riktigt kort connection time och skyndade alltså av planet för att snabbt ta mig igenom immigration. Men vad hjälper det att jag är först i kön när jag alltid hamnar i secondary screening? Den här gången var det inte bara för att jag ser så misstänkt terroristig ut, utan de tyckte faktiskt att jag hade gjort något fel. Tydligen räknas det nämligen inte som att man lämnar USA när man åker till Mexico… så i deras ögon hade jag med råge gått över de 90 dagar jag har rätt att vistas här utan visum. Gubben i immigration sa att ”i bästa fall åker du hem till Sverige idag” (jag vågade inte fråga vad som skulle hända i värsta fall) och ett tag där var jag verkligen inställd på att det var Stockholm nästa… men så plötsligt ändrade han sig och sa att eftersom jag hade ett giltigt visum i Mexico så var jag ju tekniskt sett mexikan, och då hade jag ju varit ”hemma” mellan mina USA besök. Tack och lov bestämde han sig för att den förklaringen höll och gav mig en ny inträdesstämpel, så nu får jag stanna här i 90 dagar till. :p När jag äntligen kom ut ur immigration var det bara 20 minuter kvar till mitt nästa plan skulle lyfta, och jag var fortfarande på fel terminal… men när jag med andan i halsen kom fram till gaten visade det sig att det blivit 30 minuter försenat, så jag hann med. :)

Framme i Memphis möttes jag av Cameron som väntade med öppna armar. Min väska behagade dock enligt tradition inte dyka upp, men den här gången behövde jag iaf inte vänta så länge. Den kom in redan med nästa plan och väntar nu på mig hemma hos Camerons pappa. Själv är jag i Dumas där vi spenderat dagen vid poolen och med att gosa med Daisys 10 valpar. Vi har gömt oss här, för Cams pappa (som kom hem från semestern idag) mår bättre av att inte veta att jag kom en dag tidigare och att vi passade på att sova sked i hans hus medan han var borta. :p Nu ska vi äta grillat här i Dumas med Carla och Cruz och sedan blir det till att återvända till Saltillo. Idag är Father’s Day i USA så vi ska gratta James ikväll och sova där igen. Men i varsin säng den här gången. :p

Mexico i ett nötskal

Idag är näst sista dagen i Zihuatanejo, och underbart nog så har den fyllts av idel gråa moln och regnskurar. Temperaturen är behagligare, men luftfuktigheten är uppe i 94%... Vi har inte orkat ta oss till stranden idag utan har roat oss med att fika, äta tacos och tvätta kläder. Ikväll ska vi snofsa till oss lite och gå på en halvfin restaurang.

Annars har vi sedan sist mest legat på stranden. Igår snorklade vi tom lite, vilket var ganska häftigt. Det är inga direkt fantastiska korallrev eller så, men några färgglada små fiskar spanade i alla fall mitt norra öga. Vi provade även en kokosnöt på stranden, men den var ingen höjdare. Bättre blev det när vi åkte in till stan och tog vår dagliga cappuccino-frappe. NOMS. Kvällarna här har vi som regel spenderat på vandrarhemmet där vi lagat mat och sedan suttit på balkongen och myst med godis, fruktsallad och/eller vin. Inte illa!

Det känns lite skumt att vi snart ska åka härifrån. Troligtvis blir det ett evigt hejdå till Mexico från min sida. Men även om det är lite sorgligt på ett vis så ser jag verkligen fram emot att komma till USA igen också. Det är ju lite av mitt andra hem. Och jag vet ju att Cameron är den första som möter mig på flygplatsen... :) Förhoppningsvis lyckas jag ändra mitt flyg till den nittonde, annars blir det en ensam natt i DF efter att Emelie och Marlene åkt hem. Så håll tummarna för mig!

Här följer några bilder som kanske bättre beskriver den senaste tiden än något jag har att säga:

Jag svischar förbi i mina nya skor, snabb som vinden.


Emelie paparazzifotar när Marlene visar snyggaste stilen under ett plötsligt skyfall: barfota och handduksturban.


Bästa tidsfördrivet; Uno och godis.


Promenad mot stranden här i Zihua.


Utflykt till Ixtapa med godaste fruktjuicen i praktiska to go-påsar. :p


Kokosnöt på stranden La Ropa. Smaken var inte helt angenäm.


Den dagliga halvlitersfrappen är desto godare. Både jag och Emelie har utvecklat ett visst beroende.

Simma med delfiner

Nu är vi i Zihuatanejo! Bussresan hit gick otroligt bra, trots att den tog sammanlagt 8 timmar. Det äventyrligaste som hände var att vi blev sugna på glass efter kioskens stängningstid på busstationen i Irapuato, så vi tvingades venture out och leta öppna affärer i staden istället. Vi kom tillbaka 20 minuter senare med varsin Solero och undvek med nöd och näppe ösregnet. När vi sedan gick ut till bussen insåg vi att det faktiskt fanns en öppen kiosk ute på själva "perrongen" som sålde glass hela natten... :p

Här i Zihua bor vi på ett mysigt litet vandrarhem där vi förärats med ett eget rum. Vi har hittills lyckats klara oss utan AC, som kostar extra... men det är VARMT här. Och fuktigt. Det är monsunsäsong, vilket inte alls är så domedagsaktigt som vi hade föreställt oss. Det innebär bara att det störtregnar ibland, oftast på kvällarna. Vilket nästan är skönt, för då blir det lite svalare. På dagarna är det soligt för det mesta, men när molnen driver in är vi oftast ganska tacksamma över det. Igår spenderade vi dagen på stranden La Ropa här i Zihua, och idag tog vi bussen till närliggande Ixtapa. Där gick vi till delfinariet och betalade ett groteskt överpris för att uppfylla vår dröm om att få simma med delfiner. Snacka om att de vet hur man suger pengar ur turister här! Kameror var förbjudna, och bilderna de anställda tog kostade 100 pesos styck. Därför har jag också bara en bild... och den blev väl sådär. Men en häftig upplevelse var det iaf!

Sista dagen i Gto

Idag blir det inget fint inlägg med en massa bilder, för alla mina sladdar och elektronikprylar är redan nedpackade. Jag har faktiskt packat precis allt. Och tro det eller ej, men det rymdes i en enda väska! Att den sedan är en grovt överviktig (enligt uppskattning) monsterväska, det är en annan sak. Jag har hur som helst tänkt packa över de tyngsta grejerna i ryggsäcken sen (just nu är även den nedpackad) och checka två väskor.

I alla fall så känns det som en bra idé att skriva ett sista inlägg från Guanajuato, som ju ändå varit mitt hem de senaste 5 månaderna. Att åka härifrån känna konstigt. Det är både positivt och negativt. Jag är ganska redo att åka hem, (fast det blir ju först i juli), men samtidigt har jag ingen aning om jag någonsin kommer att komma tillbaka... och det har varit mycket trevligt med min tid här!

Idag har vi spenderat ett flertal timmar vid en allmän pool. Den var väl inget speciellt, och vädret var lite sådär, men vi var ändå nöjda efter att ha misslyckats med att hitta en pool under hela gårdagen. Då gav vi upp och satte oss och fikade istället, och sedan på kvällen sprang jag en runda med mina nya, finfina skor. Och så avslutade vi det hela med lite Uno. Inte illa, all in all.

Nu återstår att äta lite tacos, säga hejdå till mina härliga hyresvärdar och att posta ett par vykort innan vi börjar vår bussresa mot Zihuatanejo. Vi håller tummarna för att alla vädersidor vi har kollat har fel, ihållande regn hela tiden vi är vid kusten känns ju inte så kul. För säkerhetsskull ska vi forska lite om eventuellt solsäkrare stränder nu innan vi åker. Håll tummarna för oss!

Sommar, sommar, sommar!

Livet som ledig fortsätter förnöja. Igår vad vi überambitiösa och begav oss ut på bergsklättringsfärd. Det blev berget La Bufa, som jag har velat bestiga ända sedan jag missade när resten av utbytesstudenterna gjorde det i början av terminen. Det tog ett bra tag, vi var nog ute i solen i sammanlagt 4-4,5 timmar. Men vi tog en del fikapauser också förstås. Efteråt kände vi oss i alla fall nöjda men både trötta och brända också. Det blev en lugn kväll med middag ute och sedan sängen ganska omgående.

Äntligen på toppen! Finfin utsikt, men halvläskigt var det...
Imorse tog vi bussen till León för en extremt lyckad shoppingdag. Jag bara fyndar och fyndar här, allt är så billigt och butikern faller mig verkligen i smaken. Zara, Bershka och diverse små skoaffärer… Jag köpte faktiskt ett par nya springarskor idag igen, efter att ha debatterat lite med mig själv. Jag kom fram till att det ändå är bättre att köpa ett par till här för 150 kr, jämfört med att vänta tills jag kommer hem och få lägga ut tio gånger så mycket. Nu försäkrade jag mig verkligen om att de är ”mjuka” och sköna. Skavsårsskorna får jag väl lägga ut på Tradera - med en välformulerad beskrivning som främst fokuserar på hur sällan de är använda. Om inte någon här är intresserad..? :p

4 toppar, en klänning och två par skor... och jag är inte fullt 800 sek fattigare.
Förutom att shoppa så hann vi också med ett besök på Starbucks (iced coffee är mitt och Emelies nya beroende) och middag på Chili’s. Så underbart amerikaniserat! Det blev Chicken Fajita Pita med fries doppade i ranch och Paradise Pie till efterrätt. När vi kom hem tänkte vi fika med Jorge, men han fick aldrig vårt sms så vi tog en iscappuccino till alldeles för oss själva. Det blir frukostdate imorgon istället, och sedan har vi planerat en dag vid poolen (som vi dock inte vet var den ligger, vi hoppas på att Jorge kan hjälpa till med det problemet). Nu är det bäst att jag snoozar snart, om jag ska orka upp imorgon. Bara två ynka dagar kvar nu i Guanajuato! Det känns helt absurt.

För fansen: Jag och Marlene chillar i Pastitas.

Hejdå, Valenciana!

Tenta, check.

Nu har jag sommarlov. Tentan gick väl hyfsat bra, även om jag aldrig har någon koll på hur jag egentligen lyckas i just den här kursen. Det blir ju en trevlig (?) överraskning sen när betygsrapporten kommer. I alla fall så kände jag först att jag inte kunde någonting, men sedan visade det sig att alla frågor var baserade på en text som jag vänligt nog fick låna av en klasskompis. Då gick det lätt som en plätt. Sedan avslutades tentan med ytterligare en text som man skulle analysera och skriva en comentario till. Det fick jag göra hemifrån, sa hon, så jag tog med mig min text och hoppade på bussen tillbaka. Det var sista besöket NÅGONSIN i Valenciana, det!

Efter att snabbt ha snickrat ihop ett par sidors ordbajs mailade jag in det hela och fick officiellt sommarlov! Wohoo!

Sommarstämning

Nu är Marlene och Emelie här. De kom tidigt i morse, vid halv fem, så vi inledde vårt umgänge med några timmars sömn. Resten av dagen har vi också tagit det lugnt, och det har varit riktigt härlig semesterstämning! Skönt, efter helgens uppsatspillande. Tyvärr har jag en tenta imorgon bitti som stör friden, men efter den är jag helt klar. Sommarlov, javisst!

För att återgå till dagen som varit så satt vi i gräset i Pastitas en stund och pratade, fikade en kaffedrink på Club Café och gick sedan och handlade. När vi kom hem bokade vi bussar och boende för vår resa, det blir Zihuatanejo på lördag och en vecka framåt. :) Sedan lagade vi till lite tacos och avslutade kvällen med varsin glass. Det är mycket trevligt med lite Sverigesällskap, de flesta av mina utbytesstudentkompisar har åkt hem eller rest till andra delar av Mexico vid det här laget, så helgen var lite enslig faktiskt.

Livet känns bra fint faktiskt, bara den förhatliga tentan blir avklarad.

Fin-fredag

Pre-party Linn sippar på ett glas vin (I say glas, you say plastmugg) och väntar på att pajken ska komma hem från jobbet för att byta ett par ord innan det är dags att dra igång på riktigt.

Idag har varit en mycket, mycket bra dag. Det började med tentan i morse. För det första fick jag den där behagliga "jag kan det här"-känslan när jag tittade på frågorna. Och för det andra så hade det inte ens behövts, för ryskan var AWOL och istället möttes vi av en liten tant som sa "jag ser ingenting, jag hör ingenting, och jag säger till om hon kommer". Alltså blev det ett litet samarbete. Fast jag tror jag hjälpte mer än jag blev hjälpt, men då kan jag ju känna mig som en barmhärtig samarit iaf.

Sen råkade jag springa på Mari och en av hennes kompisar på väg hem från min promenad, och de bjöd in mig på en smoothie. En tupplur senare fick jag veta att Cam skulle jobba längre än vad jag hade trott, så jag bestämde mig för att utyttja tiden till att springa. Tredje gången denna vecka, se dukti en kvinn! Nu har Cam äntligen dykt upp, så jag ska prata med honom en stund innan jag drar vidare.

Dagen D

Det är fredag morgon, och om exakt 45 minuter börjar min tenta i lingvistik. Jag råkade vakna lite väl tidigt imorse, så jag tänkte använda den här sista kvarten innan det är dags att gå till bussen till att blogga lite.

De senaste dagarna har handlat en hel del om plugg (och ändå vet jag inte om jag är tillräckligt väl förberedd), men det som inte har haft med lingvistik att göra har faktiskt varit väldigt trevligt. I tisdagskväll var jag ute med tjejerna och ”tog en öl” (jag sätter det inom citationstecken eftersom jag själv bara dricker öl under pistolhot), och igår blev det både en smoothie med Mari och sedan middag med henne, Maria, Teresa och Veronica. Mycket trevligt. Ikväll har de fiesta de despedida, avskedsparty, i sitt hus, så det blir ett utmärkt tillfälle att även fira att lingvistiken är avklarad.

Annars har det varit ganska stillsamt. Fast jag kan ju förresten också nämna att det är klart nu att vi får lägenheten i Holmsund. Lite avsides kan tyckas, men jag gillar ju att bo i skogen och så är det är jättefin lägenhet till ett mycket bra pris. Det känns väldigt bra faktiskt! Nu fattas bara att hitta ett jobb också… ujuj. Det kan nog bli nog så spännande.

Nu är det hög tid att jag ger mig iväg. Ryskan tycker inte om sena ankomster och jag vill hålla mig i hennes good graces så kanske jag får några extra poäng på tentan. :p

Hulken

Idag gjorde jag äntligen bort min muntliga presentation på lingvistiken. Det gick väl... sådär. Jag är inget större fan av att hålla föredrag, än mindre på spanska. Men alla andra var ganska kassa också så det gjorde inte så mycket, haha. Nu är det kvar en lektion till imorgon, och sedan tentan som har blivit flyttad till fredag.

För att använda en av Eves favorittermer så blev jag nästan stjärtad idag när jag skulle köpa mjölk. Kvinnan på Oxxo (som förövrigt är en surtant som aldrig ens hälsar på kunderna, men det är mer regel än undantag i det här landet) gav tillbaka 22.50 när jag betalade med en 50-lapp. Mjölken kostade 17.50. Jag hann gå precis utanför dörren innan jag upptäckte hennes misstag, men jag vände direkt tillbaka och förklarade situationen. Hon förnekade det i sten, påstod att hon gett mig 32.50 även fast jag visade upp precis vad jag hade fått. Jag uppskattade inte att bli anklagad för att ljuga, så jag blev Hulken. Jag fortsatte enträget att insistera tills jag fick tillbaka mina 10 pesos, som dock ackompanjerades av en mycket sur min. Mycket tjafs för ca 6 kr, kan man tycka. Men jag ger mig inte. Var tvungen att hålla igen för att inte föreslå en charmkurs också.

Det var ungefär höjden av spänning under min dag. Nu pratar jag sedan ett par timmar tillbaka med min loverboy. Har funderat lite på mitt framtida yrkesliv och återigen kommit till slutsatsen att inget låter direkt inspirerande. Vi har bestämt oss för att skriva en bestseller under pseudonym och på så vis skickligt undvika allt vad (riktiga) jobb heter.

Jomenvisst

Jag står inför min kortaste helg på länge, bara tre dagar ledigt. Det är ju för bedrövligt. :p Hur som helst så har det börjat väldigt lovande. Igår tog jag en kaffe med Mari efter att sista litteraturlektionen för terminen var avklarad, och bestämde mig då även för att gå ut på kvällen för att fira den officiella sista lektionsdagen (även om jag nu själv har extralektioner inlagda nästa vecka… man kan ju glädjas med andra). Sagt och gjort, vid 23-tiden begav vi oss mot Zilch för en fördrink och drog sedan vidare till Colemans lägenhet som var fullsmockad. Träffade på en och annan slibbig mexikan som påminde mig om varför jag tycker så ruskigt mycket om min egen pojkvän.

Idag bestämde jag mig för att det var dags att prova mina vingar, eller rättare sagt fötter, och ge mig ut och springa igen. Med ett icke-föraktligt antal plåster och mina gamla utnötta skor travade jag iväg och det gick faktiskt över förväntan. När jag kom hem blev det en sen middag i form av tacos. Så mexikanskt som det kan bli, även om sällskapet var europeiskt.

Effektiv som skrutt har jag varit också. Har fått lite jobb från Sverige mailat till mig, så jag har dels börjat på det och dels pluggat lite. I veckan blir det lingvistik för hela slanten, men en 4-timmarslektion på måndag, ytterligare en på tisdag och så tenta på onsdag. Och någon gång under den tiden ska jag hålla mitt muntliga föredrag också. Det kommer att kännas skönt när de tre dagarna är över, faktiskt. Då återstår bara tentan i lectura crítica som jag redan vet kommer vara helt absurd, så det är ingen idé att ens försöka plugga inför den.

Nu ska jag fortsätta smaska i mig lite jordgubbar och prata med Cam en stund. Just ikväll har jag sällskap av en halvtokig japan som går omkring och pratar för sig själv… Jag ogillar grannar, som jag tror att jag tidigare nämnt, så jag försöker hålla mig undan så gott det går. Men ibland måste man ju ge sig ut i ”allmänområdet”… som imorgon t.ex. Trots Sveriges misslyckande måste jag ändå se Eurovision. Jag har bott utomlands vid fyra finaltillfällen, och än har jag inte låtit det stoppa mig. Trots mitt sega internet och avsaknaden av svenskt bidrag tänker jag inte låta årets program bli det första jag missar.

Den ryska björnen

Min mobil är inte den bästa paparazzikameran... men far får vad far ber om. ;) Detta är alltså den fruktade lingvistikläraren.

´

Must Be Tuesday

Tog precis en kvällspromenad och stötte på detta:



Dålig bild, jag vet, jag försökte ta den lite diskret med telefonen när jag passerade... Indiandansarna följdes av trummor och åter trummor, det var ett väldans liv. Och folk överallt längs Avenida Juarez. Inte så konstigt heller att det var en populär tillställning, paraden hade flera deltagare vars enda uppgift var att dela ut godis och glass. Själv hastade jag bara förbi för att komma ut på bakgatorna där det var mindre trångt så jag kunde fortsätta min motionsrunda.

Mina skavsår är kvar, så jag får gå i flipflops fortfarande. Men har på två dagar har blåsorna krympt till ungefär hälften av sin ursprungliga storlek. Dock är de fortfarande äckliga och har antagit en skum, röd-lila färg… Jag hoppas på att de ska vara så pass läkta om två-tre dagar att jag kan springa igen, om jag sätter på tio plåster per fot och använder mina gamla utnötta skor.

Det har inte hänt så mycket på senaste tiden, förutom en viss insektsinvasion. Idag såg jag en fet spindel bakom kylskåpet, men det värsta var ändå igår när en kackerlacka föll från skyarna och attackerade mig när jag var inne på toan… Jag är inte direkt rädd för kackerlackor men jag tycker de är ruskigt äckliga. Jag får verkligen känslan av att de är smutsiga och ohygieniska på alla sätt och vis. Hur som helst lyckades jag med hjälp av en bit kartong och en tom yoghurtburk fånga besten och spola ner den i toan. Nu hoppas jag bara att den inte tänker komma uppkravlandes och bita mig i röven när jag minst av allt anar det… för kackerlackor överlever väl det mesta?

Viewer discretion adviced

Ok, jag ska börja med att be om ursäkt för att jag utsätter er för detta. Känsliga läsare kan ju hålla för ögonen nu.

1. Jag köpte nya skor igår. De kändes bra på alla sätt och vis (bra dämpning, bra pris) utom de rosa detaljerna som tydligen är obligatoriska på damskor.



2. Jag provsprang nu på morgonen... AJ. Dessa är de absolut värsta och största skavsår jag någonsin drabbats av. Jag äcklas och fascineras på samma gång. Kan inte låta bli att titta på dem med jämna mellanrum för att kontrollera om de verkligen är så gigantiska som jag minns dem. Jag hoppas verkligen inte detta kommer bli resultatet varje gång jag använder skorna. Kan tilläggas att jag faktiskt hade plåstrat i förebyggande syfte också, eftersom jag vet att jag brukar vara känslig när jag har nya skor...

Sur men kreativ

Det blev inget León idag. Ouppfyllda förhoppningar, det känns som ett återkommande inslag för min Mexicovistelse… Om du tyckte dig skönja en viss pessimism så hade du alldeles rätt. Jag är så less på shady people. Becca skulle sms:a om vilken tid vi skulle åka, men det hade hon fortfarande inte gjort kl. 23 så jag hörde av mig till henne istället. Fick veta att hon, Lisa, Casey och Greg skulle ta en taxi men jag var välkommen att möta dem på busstationen kl. 08.15… pfft, sa jag. Jag tänker inte stiga upp 06.30 för att ensam ta bussen till busstationen och åka så ogudaktigt tidigt till León att jag får gå runt som en zombie hela dagen… nej, då letar jag hellre skor här i Gto. Det som var lite extra trist var att jag tackade nej till en fest jag blev bjuden på, för jag trodde jag skulle upp tidigt.

Nu blev det hemmakväll istället, och en sömnlös sådan. Jag gick och lade mig vid midnatt kanske, men efter en timme blev jag så less på att ligga och fundera att jag steg upp och snickrade ihop denna nya design. Jag hade sången på hjärnan och blev plötsligt inspirerad, så vad ska man göra? :p

Sen finns det nyheter på lägenhetsfronten också. Jag provade intresseanmäla i Holmsund, bara för att se om jag hade någon chans där. Det hade jag, jag hamnade två respektive fyra i kön på två fina och billiga lägenheter. Det är sjukt vilken hyresskillnad det är jämfört med inne i Umeå! Men jag tror inte att det är en bra idé att binda upp sig än. Om det var så lätt att få lägenhet nu så bör det ju vara möjligt även sen… så jag kan nog utan att oroa mig allt för mycket avvakta ett tag till och försöka med centrala Umeå först. Har lagt ut en annons på blocket nu också. Men Holmsund känns inte som döden utan faktiskt som en acceptabel plan B; det är tillräckligt mycket billigare för att mer än väga upp kostnaden för busskort och så bor ju min bror där.

Nu ska jag snart bege mig ut och se om jag inte kan hitta mig ett par vettiga löparskor här i Guanajuato. Jag är sugen på att springa igen ikväll, men jag känner i benen att det inte är en bra idé att fortsätta i mina utnötta, plattsulade gammskor. Och så ska jag faktiskt köpa lite godis, det är ju trots allt lördag!

When my world is falling apart
And there’s no light to break up the dark
That’s when I look at you
When the waves are flooding the shore
And I can’t find my way home anymore
That’s when I look at you

You appear just like a dream to me
Just like kaleidoscope colors that
Cover me, all I need
Every breath that I breathe
Don’t you know you’re beautiful?

Heja heja!

Åh, jag har varit så DUKTIG idag! Det kändes helt hopplöst när jag började, och det är fortfarande mycket kvar, men... nu har jag skrivit de första fem sidorna av min uppsats. Och det trevliga är att jag fortfarande har den del idéer kvar, som jag ska försöka förvandla till de resterande tio sidorna. En klapp på huvudet till mig.

Min tanke var att fira min prestation med en kaffe med Jorge, men han har hittat sig en norska att leka med så jag blev bortprioriterad. :p Men det gör inte så mycket, jag tror jag ska ta mig en promenad istället i kvällssolen och njuta av livet. Kanske till och med springa lite, om det inte är allt för många hormonstinna mexikaner nere vid löparspåret. Och sociala stimulans får jag tillräckligt med i helgen ändå, för på lördag blir det nog en resa till León igen (dock med begränsad shopping för min del, måste ju få hem allt också) och så kaffe/middag med Mari någon av dagarna, för att få lite avbrott från studierna.

Nu ska jag gå och fixa lite pasta till middag och intaga den tillsammans med ett avsnitt av Dollhouse.

Edit (ca 3,5h senare): Nu har jag minsann varit ännu duktigare! Det blev en lite löparrunda, och det var inte alls så farligt som jag trodde. Småpojkarna (och gammgubbarna, för den delen) hinner ju inte komma med så många kommentarer när jag bara svischar förbi. Nu sprang jag bara 3 km, men det var första gången på 5 månader så det kändes i benen ändå. Men det känns skönt att vara igång igen. Nu blir det inköp av springarskor i León på lördag. :)

Den här finingen la Eve upp på facebook idag. Gissa om jag längtar tillbaka...

Logik

Så var det då dags för ytterligare ett kapitel i följetången ”Linn stör sig något alldeles extremt och klagar överdrivet mycket på irriterande småsaker såsom bristande organisation”. Det låter som en specifik kategori, men tro mig, den har många inlägg. :p Idag är det Día del Estudiante, ”Studentens dag”, vilket innebär att alla lektioner är inställda. Det hade dock inte vår lärare behagat informera oss om, så 70 procent av eleverna dök upp ändå. De andra 30 procenten skolkar hur som helst för det mesta. När vi väntat i ca 40 minuter dök så ryskan (läraren) upp, talade om att det inte skulle bli någon lektion och bestämde att vi ska kompensera det med två extra sessioner á 4 timmar veckan efter att skolan egentligen är slut. Var är logiken i detta? Snälla, tala om det för mig för jag ser det inte. Kanske är det någon okänd rysk filosofi som människor av andra nationaliteter inte kan förstå sig på. Men ingen vågar säga emot heller, för hon är rätt läskig. Hehe.

On a happier note så har jag nu gjort en intresseanmälan på en lägenhet i Umeå. Håll tummarna! Iofs har jag så få ködagar att jag inte vet om jag vågar hoppas på något. Men så himla många anmälda var det inte på den. Det är en härligt billig 2:a på Tomtebo. Jag och Cam diskuterade igår hur vi ska tänka vid lägenhetsval och kom fram till att även om stort och centralt med tillhörande jaccuzzi låter allt bra härligt så är det nog bättre att vi försöker vara lite realistiska, haha. Ingen av oss har ju jobb än... Fast jag har sökt åtminstone 15 stycken, så jag hoppas någon nappar. Även om min evighetslånga utbildning (16 år, räknade jag precis ut) inte verkar duga till något… Förhoppningen är ju ändå att vi ska kunna spara lite pengar till framtida events. :)

Hear Me Roar

Jag är inte på mitt sötaste humör just nu. Tisdagar = skitdagar, i alla fall har de varit det den här terminen. Upp tidigt för att plågas av meningslöst tjatter i 3 timmar, som då och då avbryts av en diffus och illa definierad fråga som är helt och hållet omöjlig att svara på. Idag fick vi veta att vår slutuppsats ska vara 15 sidor lång och måste handla om Ernesto Sábato. Och inte nog med det, vi ska ha en tenta också. Vanligtvis har man antingen en uppsats eller en tenta, men nej… murkelkvinnan ska absolut dra till med båda. Jag blir så frustrerad!

Har varit hemma i snart en timme nu, och det känns faktiskt lite bättre efter en stor kopp kaffe och resterna av gårdagens fruktsallad. Ska ta en promenad om en stund och samla tankarna lite. Just nu är de alla destruktiva och enbart fokuserade på att konstruera välformulerade meningar om de otaliga nackdelar jag finner hos den mexikanska skolan i allmänhet och den här kursen i synnerhet. Det kanske vore mer konstruktivt om jag började fundera på hur jag ska ordbajsa mig till 15 sidor om en författare jag inte är speciellt intresserad av.

Skogsnisse och eremit

Idag är jag en trött Beda. Jag väcktes kl. 8 imorse av att musiken i huset här intill var av lite väl hög volym… och nej, det var inte baren på andra sidan gatan som spökade. Den här gången var den skyldige ingen annan än självaste kyrkan! Mysigt att vakna till stämsång, jovisst… men helst inte riktigt så tidigt. Och till historien hör förstås att jag inte har sovit en natt utan öronproppar sedan jag kom till Mexico. Det är en av de saker jag saknar mest hemifrån; det är inte mycket som går upp emot att vaggas till sömns av skogens sus hemma i Näsliden!

What else is new? Tja, jag har spenderat helgen med att skriva klart mitt trabajo final för literatura mexicana. Nu har jag uppnått den imponerande mängden 6 sidor, och jag tror det får vara nog. Ska bara kontrolläsa imorgon och sen skicka in den. Annars har jag tagit det ganska lugnt. Var precis iväg och åt med Mari och Maria (Norge resp. Tyskland) och ska även gå på bio med dem ikväll och se The Blind Side. Det är att föredra att spendera kvällarna elsewhere än på vandrarhemmet, för just nu finns det andra gäster här som förstör min idyll. I don’t play well with others. Speciellt inte när de får för sig att mitt rum är ett allrum dit man kan knalla in lite hur som helst och se på tv. Nej, nej, på med sjutillhållarlåset säger jag.

Svenne Banan

Nu är det bara två veckor kvar av terminen. Fem lektioner. Det känns skönt, fast väldigt konstigt också. Snart är min tid i Mexico över, och nu har jag inte heller något annat utlandsäventyr planerat inom en överskådlig framtid. Jag älskar Sverige och ser fram emot att bo hemma igen, det är jättekul att fantisera om jobb, lägenhet, samboliv och kanske en kissemjau... men samtidigt vet jag att jag brukar bli rastlös efter några månader av stillhet i de norrländska skogarna. Tanken på att bli en Svensson på heltid är lite läskig! Men jag får väl försöka släcka min äventyrstörst med små resor här och där. Fler utlandsstudier är i alla fall inte aktuellt, tror jag. Men man ska aldrig säga aldrig. :p

Att skolan tar slut innebär ju förresten inte att jag åker hem. Om tre veckor ungefär kommer Marlene och Emelie hit, och då blir det till att resa runt lite igen och ha det allmänt trevligt. Och sen åker jag till USA ett tag. Idel roliga saker, med andra ord. Fattas bara fem lektioner först... fem lektioner, två slutuppsatser, en tenta och en muntlig presentation. Jag vill ha sommarlov nuuuuuu!

Yucatán och Quintana Roo

Vår mysiga säng i Tulum. :p Myggnätet var dock uppskattat!

Inte vår hydda, men en likadan. Precis vid stranden!

För ungefär 4 timmar sedan kom jag tillbaka till Guanajuato efter att ha spenderat några dagar i paradiset. Jag menar det verkligen. Quintana Roo, Mexico. Write it down people. Stränderna består av extremt finkorning vit sand, vattnet är varmt och alldeles turkost, solen är lagom stark… ah, det är härligt! Vi bodde på ett vandrarhem de sista två nätterna som bestod av små hyddor som låg alldeles på stranden. Boendet var dock långt ifrån lyxigt, bara som ett träskjul med en hård säng i som täcktes av ett myggnät. Myggor fanns det tyvärr gott om, och som alltid var jag deras favorit.

Bar och restaurang.

Härliga hänggrejer vid stranden!

Natten innan vi åkte till kusten spenderade vi på ett ekohotell i djungeln i Yucatán, närmare bestämt på liten ort vid namn Yodzoknot. Där träffade vi också på insekter och denna gång av det betydligt otrevligare slaget. Det började med att vi fick veta att det var säsong för en sorts stor, ”blobbig” skalbagge som vi inte såg något av under dagen men som fullkomligen regnade ner från skyarna efter mörkrets inbrott. När vi tagit skydd från dessa otrevliga varelser inne i stugan dröjde det inte länge förrän våra lampor lockade till sig en kackerlacka och ett antal små hoppande insekter som förde ett väldigt oväsen. Tuffa som vi är… så satt vi krampaktigt hopkrupna på våra sängar och vakade till kl. 2 då invasionen verkade avta. Kackerlackan och hoppjerkorna höll vi i styr genom att ställa koppar över dem, och efter att ha sett en hel film (lustigt nog hittade vi svenska Miffo i samlingen, och den hade ingen av oss sett förut) utan några tecken på nyanlända vänner vågade vi äntligen sova några timmar.

Vårt rum på ekohotellet. Innan insekterna invaderade.

Utifrån.

Toan.

Vi valde att stanna i Yodzoknot för att det låg nära ruinerna Chichén Itzá, men det slutade med att det enda vi såg av dem var ljus- och ljudshowen på kvällen. Resten av tiden var vi i vår lilla by, där vi hittade en jättemysig familjeägd restaurang där vi åt båda dagarna och bland annat blev vittne till en danslektion för byborna. Vi besökte också en cenote, som jag inte hittar någon bra översättning av… men det är som en undervattensgrotta, ett stort hål där marken har sjunkit undan och som har fyllts upp med vatten. Vissa av dem påstås vara bottenlösa. Väldigt fint var det iaf, om än lite läskigt att tänka på hur djupt det var!

Undervattensgrottan.

Sedan åkte vi alltså vidare (vår resa innehöll sin beskärda del av bussåkande) till Tulum som ligger i staten Quintana Roo. Förutom att vi degade på stranden och åt groteskt overpriced mat på vandrarhemmets egen restaurang så hann vi också med en sväng till ruinerna. Man fick inte gå fram till byggnaderna och de var heller inte så stora och imponerande som i Chichén Itzá eller Teotihuacán, men placeringen alldeles vid stranden… det var mäktigt. Och hela området var smockfullt med ödlor, stora som små.

En av Tulums många ödlor.

Ruinerna alldeles vid stranden.

Nu har Eve åkt vidare till Miami och jag är tillbaka hemma som sagt. Det blir en tidig kväll ikväll, för imorgon kan jag om jag har otur måsta hålla min halvtimmeslånga presentation på lingvistiken, om jag hinns med. Bäst att vara utvilad, hur som helst. Nu ska jag spendera resten av kvällen med att prata med Cam. Han var på intervju på svenska ambassaden igår och han sa att det hade gått bra. Hon som intervjuade honom (en svenska som flyttat till USA) sa att hon iaf kunde vara säker på att förhållandet var äkta om han var beredd att flytta till mörka, kalla Norrland. :p Nu kommer hennes rekommendation att skickas tillbaka till migrationsverket och så är det mer väntan som gäller. Förhoppningsvis inte allt för länge. Jag är sååå redo för det här distanstjafset att vara över.

Ps. Cancún, den überturistiga orten vi flög till, rekommenderar jag ingen. Bara taxi från flygplatsen går på 600 pesos... lika mycket som vi betalade för vårt boende på resten av resan! Och min frukost imorse, en yoghurt och en banan, kostade mer än de hemlagade måltider jag fick på familjerestaurangen i Yodzoknot. Fy för turistfällor!

The Climb

Det är precis som alla andra onsdagar; min hjärna är alldeles mör efter fyra timmars lingvistik och helst vill jag bara lägga mig ner och sova. Men jag är glad också, för det jobbigaste är bortgjort och helgen stundar. Och den här helgen är ju till och med ännu lite bättre än vanligt, för imorgon åker jag och Eve söderut för några dagar fullspäckade med djungler, ruiner, sol och strandliv. Alldeles strax ska vi fira vår avfärd med en mikrokladdkaka, Jorge är på väg hit för att få sig lite fika och en stunds svenskpratande. Jag hoppas bara att kakan faktiskt blir kladdig den här gången, och inte stenhård som sist!

Igår var också en exceptionellt bra dag! Vi steg upp hyfsat tidigt och begav oss direkt efter frukost iväg på utflykt till La Crucita. Vi klättrade upp för berget på bara 1,5 timme, trots att mitt minne svek ibland och ledde oss in på betydligt brantare partier än vad som egentligen är bekvämt. :p När vi kom upp till toppen var vi iaf väldigt nöjda med vår prestation. Vi hade packat med oss lite picknickmat, så vi satt på toppen och njöt ett bra tag innan vi vände hemåt igen.





Förresten så har jag varit duktig på senaste tiden och faktiskt sökt flera jobb. Egentligen bara ett som jag verkligen, verkligen vill ha… det är en halvtid på ett dagis med språkprofil. Jag hoppas att det faktum att jag saknar adekvat utbildning kan vägas upp av min entusiasm och femspråkighet. ;) De andra två jobben jag har sökt hittills är dels ett extrajobb på posten och dels en heltid/deltid som chaufför av hemglassbilen. Om inte annat så lär jag ju med det sistnämnda bringa folk glädje, haha.

Nu är det hög tid att bringa glädje i form av en kladdkaka till mina vänner här. Jorge borde anlända inom några minuter. Trots att han är mexikan brukar han vara väldigt punktlig! Det här blir nog det sista ni hör från mig på ett tag, för med tanke på mina helgplaner kommer jag troligtvis att vara frånvarande i några dagar. Jag kommer tillbaka till Gto. på tisdag. Vi ses då!




There's always gonna be another mountain
I'm always gonna wanna make it move
It's always gonna be an uphill battle
Sometimes I'm gonna have to lose
It ain't about how fast I get there
Ain't about what's waiting on the other side
It's the climb

- The Climb, Miley Cyrus

Eve ska bli frälst

Nu är Eve här. Vi myser med en exotisk fruktsallad och lite varm choklad. Nom! Det har vi förtjänat efter vår långa pilgrimsresa idag. Vi åkte upp till berget som ligger alldeles mitt i Mexico (ca en timmes bussresa) där det finns en 12 meter hög Jesusstaty. Ärligt talat var det väl inte så jättemycket att se, men det känns ändå bra att ha varit där. Tyvärr har jag inga bilder, för vi tog bara med Eves kamera och hon har inte med sig sladden. Sigh.

Igår tog vi det allmänt lugnt och strosade mest runt. Vi handlade en massa mat och gick upp till Pípila och softade. Även att göra ingenting är trevligare med sällskap! Imorgon ska vi stiga upp i gryningen (nåja, kl. 09.00) och bestiga berg. Bokstavligt talat alltså. Vi ska packa med oss lite picknickmat och gå upp till La Crucita.

För övrigt kan jag rapportera att värdet på peson har stigit från 55 öre till 60 öre, vilket inte uppskattas. Och så är det högtider på gång nu i Mexico. Jag trodde att det var Cinco de Mayo (femte maj) som var the big deal, men i flera dagar nu har det paraderats med trummor, blåsts i visselpipor och skjutits med kanoner. Öronpropparna till trots är det svårt att få en god natts sömn! Jag är redo för vardagen igen. :p

Nu är det hög tid att introducera Eve to the wonderful world of Dr. Horrible's Sing-Along Blog! Jag må vara barnet Hedenhös (aka en hädare), men för mig är detta dagens verkligt religiösa upplevelse.

Jag och min nya sexiga skinnjacka.

Oh yeah, you know you want it! (Jackan alltså!) :p

Good Times

Klockan är snart 22 och jag har parkerat mig på soffan med en stor mugg latte och en fet påse med M&M’s. Här ska inte sovas på många timmar än! Eve anländer kl. 02.20 och då ska jag helst befinna mig på busstationen så jag kan guide:a henne ”hem”. Och kombinationen koffein/ogudaktiga mängder socker verkar funka riktigt bra, jag känner mig redan mycket piggare än vad jag gjorde när jag kom hem för en timme sedan.

Dagen spenderades med shopping i León, och oj vilken lyckad dag det har varit! Jag mötte Becca och hennes japanska rumskompis Junko vid 11 och hoppade på bussen. Vi började inne i stan, som är ett paradis för alla skoälskare. Brevid skoaffären ligger en skoaffär, och bredvid den ligger 15 skoaffärer till. Likadant på varenda gata. Och priserna sedan… det är rena himmelriket. Några skoinköp blev det dock inte för mig den här gången, mest på grund av platsbrist i resväskan. Allt ska ju också hem någon gång. Istället drog vi vidare till köpcentret Plaza Mayor som innehåller allt man kan önska sig; Zara, Bershka, Pull and Bear… Jag hade inte alls tänkt spendera så mycket, men för de 700 kr jag la ut fick jag tre tröjor, ett par (välbehövliga) nya jeans och EN SKINNJACKA! Oh, my little coaty… I love you so much already.


Vi avslutade dagen på en koreansk restaurang där jag provade på Chop Suey. Det var gott! Däremot lyckades jag inte riktigt få in tekniken med ätpinnarna, trots Junkos förstklassiga demonstration.

Helgen i övrigt har också varit bra. Igår mest för att jag fick mycket gjort. Jag skrev ungefär halva slutuppsatsen till litteraturen, men framför allt så översatte jag allt som hade skickats till mig från skolan i Malå. ”Kan du ha detta klart till v. 18?”, stod det i mailet. Kan jag väl, tänkte jag. Tills jag öppnade kalendern och insåg att vecka 18 bara var ett fint sätt att säga ”innan måndag”. Lite stressigt blev det, men finfint med lön även denna månad.

I torsdags var det ju tjejmiddag som gällde och det var trevligt som alltid. Maten var jättegod också, vilket ju är ett plus. Efter middagen gick vi till Why Not och tog en drink och så blev det några spontanomgångar av flip cup. Jag kan inte påstå att jag var någon naturbegåvning, men efter några omgångar fick jag in rätta knycken. Kvällen fortsatte sedan på El Bar som inte är ett ställe i min smak, så jag var bara där en timme kanske och var hemma redan vid 1. Trevligt, i alla fall!

Hela gänget som samlades för finmiddag. Fr.v. Lisa, Becca, jag, Casey, Jecca, Alex och Kelsey.

An epic game of flip cup is about to begin.